Tillägnas alla efterhängna :p Ful, fel, sjuk >_<

Oavsett hur dåligt jag mår, hur långt nere jag är -den här låten kan alltid få mig på bra humör för jag älskar den så himla mycket!
Jag har lurat mig själv
för många gånger nu
jag trodde kärlek som din
var lätt att fånga nu






Ja, jag har lurat mig själv
för många gånger nu
jag trodde kärlek som
din var lätt att fånga nu
Och du sa du måste vara sjuk, sjuk sjuk sjuk
Du måste vara blind, blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte se när löven faller ner
hur ful jag är
Anna hade en vän med en bil
och vi åkte långt bort
vi kanske tillochmed lämnade Sverige
(för det är ett nytt spel och jag vill inte vara med)
För du måste vara sjuk, sjuk sjuk sjuk
för du måste vara blind, blind blind blind
du måste vara blind
du kan inte inte se när löven faller ner
hur fel jag är
och du sa sjuk sjuk sjuk blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte se
när löven faller ner hur sjuk jag är

19 år och 364 dagar gammal...

Här sitter jag igen då, försöker krampaktigt hålla mig ung, smärt och kvar i tonåren. Medan andra 88:or längtar efter systemåldern sitter jag här och har min första ålderskris -närmare bestämt 20-årskris. Tänk om man dog i tonåren, då skulle folk kunna säga att "hon var faktiskt ung hela livet". Vart är det jag vill komma egentligen? Vet inte, men inte framåt i alla fall! Jag får panik av att höra min pojkvän säga "alla blir äldre". Precis som lilla Muffin kommer jag nog aldrig vänja mig vid att livet blir tuffare, mere krävande och onådigt. Men jag är fortfarande NITTON ! >_<  I alla fall några timmar till...

xxx Lilly

ps. Jag har alltid önskat att jag var 89:a. Nu förstår jag varför.

Djupt saknad, högt älskad

Hon levde i morse -svag, men ändå. Lite senare orkade hon inte mer och gick in i koma. Och för bara en timme sedan fanns hon inte längre. Hon försvann med vårt hopp om några år till. Några år till att spendera med henne. Kvar finns bara maktlöshet.

När cancern kom in i hennes liv förnekade hon den till en början, sedan tog hon upp kampen. Hon stred och vann många strider. Nu har hon utkämpat sin sista strid.

Dessa rader tillägnas min pojkväns farmor, Vivi Anne, som inte bara var en underbar farmor, utan också en kärleksfull flickvän, mor, svärmor, mormor och vän.

Hon gick bort idag efter några smärtfyllda dagar. Nu får hon äntligen vila i frid. Hon kommer altid att finnas i våra hjärtan. Efter sig lämnade hon stor sorg och saknad, men även de bästa minnena. Tack för allt, Vivi Anne!

RSS 2.0