nattkarusell

Här sitter jag igen då, försöker krampaktigt hålla mig ung, smärt och kvar i tonåren. Medan andra 88:or längtar efter systemåldern sitter jag här och har min första ålderskris -närmare bestämt 20-årskris. Tänk om man dog i tonåren, då skulle folk kunna säga att "hon var faktiskt ung hela livet". Vart är det jag vill komma egentligen? Vet inte, men inte framåt i alla fall! Jag får panik av att höra min pojkvän säga "alla blir äldre". Precis som lilla Muffin kommer jag nog aldrig vänja mig vid att livet blir tuffare, mere krävande och onådigt. Men jag är fortfarande NITTON ! >_<  I alla fall några timmar till...

xxx Lilly

ps. Jag har alltid önskat att jag var 89:a. Nu förstår jag varför.